Att vi människor i grunden är sociala varelser innebär inte att vi därigenom inte behöver tid för oss själva. Menat med detta är att vi alla behöver komma bort en stund, andas och hitta frizoner där vi i lugn och ro kan reflektera över tillvaron. Dessa frizoner brukar ligga i våra hem och det är också där som man i regel kan just göra det vi ovan nämnde; i sitt eget hem gör man lite som man vill och där ingen annan vare sig kan se eller bestämma över tillvaron.
Det här blir dock lite svårare beroende på var i Sverige man bor – det är helt enkelt lite lättare att hitta avskildhet om man exempelvis bor i en mindre stad och då gärna i ett hus än vad det är om man är bosatt i Stockholm.
Detta också oavsett var i Stockholm man bor. Numera så kan man nämligen se hur just Stockholm hela tiden växer utåt och att även de tidigare lugna förorterna i dagsläget får anses som på gränsen till överbefolkade. Anledningen till detta stavas urbanisering och Stockholm är också den stad som drabbats hårdast av denna; detta i form av dålig förberedelse.
Med dålig förberedelse menar vi här att Stockholm redan på ett tidigt stadium borde insett att detta fenomen skulle inträffa då det sker över hela världen och att man därför redan för flera år sedan borde ha börjat bygga fler bostäder och placera dessa längre ifrån varandra. Det som sker nu är att man – till synes utan struktur – bygger nya bostäder som i sin tur förläggs så tätt inpå befintliga att de går ut över de som är bosatta i deras privata liv och personliga sfär.
Husen i Stockholm byggs för nära varandra
Som exempel för att illustrera det vi menar med detta kan vi ta ett vanligt lägenhetshus i Årsta utanför Stockholm som funnits sedan mitten av sextiotalet där det alltid varit relativt lugnt och skönt. Det som dock skett där är att man – mittemot detta – plötsligt slagit upp ett ännu större lägenhetshus; ett hus som i sin tur ger fri insyn för de boende. Det spelar alltså här ingen roll vad man gör; man blir ständigt övervakad från de som bor i det nya huset och detta gör i slutändan att de personer som bor i huset ständigt måste ha sina persienner neddragna.
Persienner i Stockholm blir alltså lösningen på mångas problem och detta går onekligen även det ut över livssituationen; att ha sina persienner neddragna ger en instängd känsla och tyvärr är detta en verklighet som många i Stockholm tvingas acceptera och leva i. I valet mellan att låta sina grannar ha full insyn eller att själv leva i instängdhet och lite mörker så väljer många i Stockholm det sistnämnda.
Visst; man kan tycka att detta egentligen är lite av en petitess som man får på köpet om man väljer att flytta till Stockholm – bor man i en stor stad så får man också acceptera att den privata sfären blir lite inskränkt. Men, att man ska tvingas att ha sina gardiner fördragna eller sina persienner neddragna – det är verkligen inte den lösning som många tänkt sig.
Stockholm som stad borde ha varit mer förutseende och räknat med denna folkökning redan på ett tidigare stadie; med en bättre planering hade man i dagsläget kunnat slippa det här med persienner som ständigt är neddragna. Kort sagt; oavsett var man bor så har man rätt till ett privatliv och en frizon att andas i.